Lag och rätt, grundkurs

Lagar. Det finns tusentals lagar i Sverige som vi måste följa. De lagar vi har ska ge skydd och skapa rättvisa i samhället. Det är riksdagen som stiftar (bestämmer) våra lagar. Varje år kommer det massor av nya lagar. Naturligtvis kan inte den enskilda medborgaren känna till alla lagar. Men om du bryter mot lagen, kan du inte slippa straff genom att säga: ”Det hade jag ingen aning om.” Vi är skyldiga att hålla reda på de lagar vi ska rätta oss efter. Sveriges Rikes Lag, lagboken, innehåller våra viktigaste lagar. Den måste tryckas om varje år eftersom det hela tiden kommer nya lagar.
Oskrivna lagar. Det finns massor av oskrivna lagar som vi brukar kalla för normer eller moralregler. En oskriven lag är att vi naturligtvis inte spottar på golvet, en annan är att vi i butikens kassa måste vänta på vår tur. Genom att följa dessa oskrivna regler lär vi oss att fungera bland andra människor.
Brotten. Fler än en miljon brott anmäls till polisen varje år. Den största gruppen är tillgreppsbrott. Det är stölder av cyklar och bilar, snatterier och stölder på arbetsplatser. Trafikbrott, inbrottsstölder, skadegörelse och våldsbrott är vanligt förekommande.

Den registrerade brottsligheten har ökat mer än sex gånger från 1950 till 1990. Våldsbrotten ökar också kraftigt, och då speciellt i storstäderna, likaså inbrott och skadegörelse. Många av brotten avslöjas inte. Man kallar dessa brott för dolda brott. De vanligaste dolda brotten är förmodligen brott som strider mot trafiklagarna. Ekonomiska brott (skatte och bidragsfusk) samt snatterier är också vanliga dolda brott.

Källa BRÅ(Brottsförebyggande rådet)
Polisen och åklagaren. Det är polisen som skall förebygga brott och naturligtvis ingripa när ett brott begås. När polisen har gripit en person för ett brott blir det ett förhör på en polisstation. Om misstankarna finns kvar efter förhöret kontaktar polisen åklagaren.
Åklagaren har en lång juridisk utbildning bakom sig. Om det visar sig att ett brott har begåtts kan åklagaren låta anhålla den gripne. Den gripne blir då inlåst i arrest hos polisen. Men en anhållen person får bara sitta anhållen i tre dagar.
Nu måste polisen undersöka brottet ordentligt och hitta bevis. Efter de tre dagarna måste åklagaren bestämma sig. Om bevisen är dåliga friges den anhållne. Men om bevisen är starka kan åklagaren begära att domstolen, rätten, skall häkta den anhållne.
Inom fjorton dagar måste åklagaren väcka åtal mot den häktade. Den häktade kan försättas på fri fot under undersökningen, men tror man att han kan förstöra utredningen får han fortsätta att sitta inlåst.

När åklagaren är klar med utredningen väcker han åtal. Den som är anklagad får då ett brev från åklagaren, en stämning, där det står att han skall komma till domstolen för rättegång (huvudförhandling). Nu är det domstolen som skall avgöra om han är skyldig till det brott han anklagas för. En förutsättning att en person ska ställas inför rätta är att personen har fyllt 15 år, efter man vid denna tidpunkt blir straffmyndig.
Domstolen. När ett brottmål ska behandlas sker det i tingsrätten. Det finns ungefär hundra tingsrätter i landet. Huvudförhandlingen (rättegången) leds av en ordförande (domare). Vid domarens sida sitter notarien som skriver ner allt som sägs, för protokoll. Domaren dömer tillsammans med hjälp av nämndemännen som är kvinnor och män som inte är experter på lagen, utan har andra yrken.
Offentliga rättegångar. Rättegångarna är offentliga. Det innebär att vem som helst kan gå dit för att se och lyssna. När det gäller känsliga frågor kan tingsrätten besluta att hela rättegången eller delar av den kan ske inom ”lyckta dörrar”. Då stängs rättssalen för allmänheten.
Huvudförhandling. En huvudförhandling (rättegång) inleds med att åklagaren berättar om sin undersökning. Han skall försöka bevisa att den tilltalade har begått ett brott. När åklagaren är klar får försvararen (den tilltalades advokat) komma in och försvara den som är åtalad.
Finns det vittnen förhörs de av både åklagaren och försvararen. Ett vittne måste avlägga vittnesed som innebär att vittnet måste hålla sig till sanningen. För den som avlagt vittneseden är det straffbart att tala osanning under vittnesmålet. Detta brott kallas för mened, och det är ett allvarligt brott. Både åklagaren och försvararen förhör målsägaren (den som drabbats av brottet).I sitt slutanförande gör åklagaren en sammanfattning och redogör för de bevis han tycker sig ha funnit. Dessutom yrkar åklagaren att den åtalade ska få ett visst bestämt straff (påföljd).
Frågor.
1. Berätta vad lagboken är.
2. Berätta något om vad det finns för olika typer av brott.
3. Berätta vad åklagare, domare, notarie och nämndemän gör.
4. Förklara begreppen anhållande och häktning.
5. Förklara begreppet: offentlig rättegång.
6. Beskriv hur en rättegång går till.
Enskild överläggning. När rättegången är klar drar sig rätten (domaren och nämndemännen) tillbaka för enskild överläggning. Då diskuterar domaren och de tre eller fem nämndemännen vad som har kommit fram under huvudförhandlingen (rättegången).
De bestämmer först om den tilltalade är skyldig, dels vilket straff (påföljd) han i så fall ska dömas till. Kan rätten inte enas röstar man. Blir det oavgjort skall det lindrigaste straffet gälla.
Domstolar. Om åklagaren eller den dömde är missnöjd med tingsrättens dom kan de överklaga domen i högre distans, dvs i hovrätten. Det finns sex hovrätter i Sverige. I dessa domstolar är det enbart jurister som dömer, och inga nämndemän finns med. Högsta domstolen (HD) prövar bara mål som är av stor principiell betydelse, dvs de tar bara upp sådana fall som kan ha betydelse för hur våra domstolar i Sverige ska döma i liknande fall i framtiden.
Varför har vi straff? Samhället har straff av  olika anledningar. Straffet ska visa att brottslingen har begått ett fel och det ska avskräcka denne att begå nya brott. Straffet ska också vara en varning för andra människor att man inte ska begå brott.
En viktig anledning är också att rehabilitera den dömde, att personen ska hjälpas in i ett liv som inte är kriminellt. Längre tillbaka i historien var syftet med straffen främst att avskräcka och att det skulle kännas mycket, att man skulle “lära sig en läxa.”
Påföljder. Numera talar man om påföljd i stället för straff. De påföljder som finns i Sverige är: böter, skyddstillsyn, villkorlig dom, samhällstjänst, vård, elektronisk övervakning och fängelse. Det finns två slags böter, dagsböter och penningböter. Penningböter tas ut av polisen t.ex. för trafikbrott, om man inte betalar då blir det rättegång. Dagsböter utdöms av domstolarna. Det kan vara brott som lättare misshandel, snatteri och vårdlöshet i trafik. Skyddstillsyn innebär att den dömde får frivård, dvs han kan bo hemma och ha kvar sitt arbete. När domstolen dömer till skyddstillsyn utses en övervakare som den dömde ska ha kontakt med. Övervakaren ska hjälpa den dömde att återanpassas till ett hederligt liv. Övervakningen upphör i regel efter ett år om den dömde skött sig bra.
Villkorlig dom. Villkorlig dom innebär att man i stället för fängelsestraff får en prövotid på två år då man måste sköta sig. Den som begår ett nytt brott under tvåårsperioden riskerar att få sitta i fängelse både för det gamla och det nya brottet.
Samhällstjänst. Samhällstjänst innebär att den dömde får utföra ett arbete, utan lön, under minst 40 timmar och högst 240 timmar istället för att sitta i fängelse. Arbetet måste utföras på fritiden och kan ske inom olika hjälporganisationer eller inom olika föreningar.
Sluten ungdomsvård. Sluten ungdomsvård gäller för personer som har begått brott innan han eller hon fyllt 18 år. Straffet är tidsbegränsat från 14 dagar upp till 4 år.
Elektronisk övervakning. Elektronisk övervakning är ett alternativ till fängelse. Den som dömts till fängelse i högst två månader får då vara i hemmet och på arbetet. Med hjälp av elektroniska fotbojor på den dömde kan personer från en övervakningscentral kontrollera den dömde.
Fängelse. En person kan dömas till fängelse om det är ett allvarligt brott, fängelsetiden kan variera mellan 14 dagar och tio år. I vissa fall kan straffet bli högst 18 år. För riktigt grova brott kan man dömas till fängelse på livstid. Livstidsstraffet är ett icke tidsbestämt straff. Det kan bli hur långt som helst. Det är regeringen som kan bevilja nåd, dvs förkorta straffet.
Varför blir vissa brottslingar? Många har nog brutit mot lagen någon gång utan att man känner sig som en brottsling. Men varför fortsätter en del personer med allt grövre brott? Det finns många förklaringar till detta.
Många skyller på föräldrarna, att de inte bryr sig om sina barn och att de inte sätter upp klara gränser för vad man får och inte får göra.Det finns fler tillfällen att bli brottsling idag. Man frestas att stjäla de lättåtkomliga varorna i butiker och varuhus. En del personer pekar på gängbildningens fel. Kompisarna i ett gäng har stor betydelse för de unga. Om en erfaren och brottslig pojke får huvudrollen i gänget är det lätt att han påverkar de övriga i gänget. Många poliser och socialarbetare pekar på alkoholens betydelse. En mycket stor del av de ungdomar som grips för stölder och våldsdåd är påverkade av alkohol.
En del anser att det är TV- och videovåldets fel som gör att en del ungdomar blir aggressiva och utför olika slags brott. En del pekar på de dåliga förebilderna. Många vuxna lever inte själva som de lär. När de vuxna sätter omoral före hederlighet förlorar de unga de goda förebilderna.
Frågor.
7. Vad för slags saker bestämmer tingsrätten?
8. Berätta vilka uppgifter hovrätter och Högsta domstolen har.

9. Varför har vi straff?

10. Nämn några påföljder.
11. Berätta om vad det innebär att sitta i fängelse och varför vi har denna påföljd(straff) i samhället.
12. Varför blir man brottsling? Ange flera orsaker.
13. Hur har straffen och sättet att se på brottslingar förändrats genom historien?